Vi alla vet vilken energi skolan tar på oss. Speciellt när sommarlovet börjar närma sig. Alla är inte bra i skolan, alla får inte bra betyg – och det här inlägget är relaterat mest till er.
Jag har aldrig varit duktig i skolan. Det enda jag fått i betyg har varit IG eller G. Jag har diagnoserna dyslexi och svagt arbetsminne. Sen är det rätt så säkert att jag har asperger och adhd/add. 95% som har diagnosen svagt arbetsminne har antingen adhd eller add. Så, jag fattar verkligen inte varför dom inte ville utreda mig för det efter att jag hade fått den diagnosen, då det är rätt så tydligt och självklart att jag har adhd eller add.
Jag satt aldrig och lyssnade på lektionerna eller gjorde det jag skulle på lektionerna. När jag gick i lågstadiet satt jag och ritade på bänken istället, babblade med personen bredvid mig, dagdrömde eller skrev av någon annans svar. I matteböckerna man hade när jag gick i lågstadiet så stod alla svar på baksidan, så, fanns det inte så mycket att göra så skrev jag av alla svar.
När jag gick i 6an så började jag i en ny skola och det var då jag fick diagnoserna dyslexi och svagt arbetsminne. Så, jag lärde mig i princip inte ett skit under lågstadiet. Hade jag fått diagnoserna då, så hade jag haft rätt till att gå i en specialgrupp eller få en speciallärare. För det var det jag hade behövt. I 6an så hamnade jag i en specialgrupp, på nästan alla lektionerna och då gick det bättre. Jag hade fortfarande jättesvårt för att koncentrera mig och ville gärna hålla på med annat. Skolan intresserade mig inte ett skit. Och, det där är adhd/add i ett nötskal.
När högstadiet började vart det riktigt tufft för mig. Då bytte man skola och där fick jag inte gå i en specialgrupp. Och det gick åt helvete kan jag säga. Jag lyssnade typ aldrig, höll på med telefonen, pratade, ritade osv. När jag väl gjorde det jag skulle så gjorde jag det så slarvigt och fort jag bara kunde. Jag hade min dåvarande bästa vän då. Som gjorde mycket åt mig. Hon var nästan som min assistent ibland. Jag förlitade mig alltid på henne. Hon skrev ner allt viktigt osv och jag tog aldrig såna ansvar. Jag har försökt vara duktig och köpt en almanacka osv. Men det gick bara inte. Om inte jag är intresserad så går det inte, sen så tappar jag intresset väldigt fort också.
Det var jobbigt. För jag kunde inte göra något åt saken, även om jag ville. Alla gnällde över att dom “bara” fick VG. Medans jag fick IG eller precis ett G. Ibland försökte jag verkligen. Jag pluggade osv. Men, jag var inte intresserad och är jag inte intresserad så fastnar ingenting. Så tillslut sket jag i att plugga och fuskade på proven istället – när jag hade möjlighet.
Jag kommer ihåg när någon i gänget jag hängde med inte kunde svaret och frågade och jag visste att jag kunde svaret så jag berättade svaret, men då var det typ som om dom tänkte kan hon svaret? Så, dom litade aldrig på mitt svar utan vände sig alltid om till den “smartaste” i vårt gäng och hon gav samma svar som jag. Det var bara så nedvärderande. Ingen frågade mig någonsin och frågade dom högt och jag sa svaret vågade dom inte lita på det. Jag kände mig verkligen värdelöst. Så, tillslut höll jag käft.
När gymnasiet sen skulle börja så var jag tusen på att jag inte skulle komma in någonstans. Jag skulle egentligen haft IG i fler ämnen än vad jag hade. Men, mina lärare var snälla och gav mig G ändå. Dock hade jag tur som var född 95 då det är sjukt många som är födda 95, eller om det är få. Så, just den linjen jag valde frisör så hade dom gjort som så att man fick ha IG i antingen matte eller engelska och jag hade IG i matte. Man skulle ha 170 poäng för att komma in och jag gick ut med 175 poäng.
Det enda som gick bra under gymnasiet var frisörämnena. Där fick jag aldrig under VG, jag fick MVG på nästan alla prov och uppgifter och var en av dom bästa i klassen – för att jag var intresserad. Men, i alla andra ämnen så gick allt åt skogen. Jag fick antingen IG eller G.
Alla är inte bra i skolan. Alla passar inte att gå i skolan. Oavsett om man har en diagnos eller inte. Så länge man gör sitt bästa men inte får mer än G och får höra alla klaga på sitt VG – fuck them. Allting hänger inte på skolan. Jag vet hur jävla värdelös man känner sig när man sitter där med sitt IG och G. Men, samtidigt så finns det ingenting att göra åt saken så länge man gör sitt bästa. Tro inte att du inte kommer kunna uppfylla dina drömmar bara för att du inte har bra betyg eller hoppade av gymnasiet. Det finns massa utbildningar man kan ta – där man slipper alla vanliga ämnen. Man fokuserar bara på det man vill bli. Samt att man kan plugga upp sina betyg på datorn, när man vill. Det är inte kört. Det är aldrig kört. Du kan börja plugga upp dina betyg när du är 30, eller kanske 40. Och man behöver verkligen inte bra betyg eller en gymnasieutbildning för att komma nånstans i livet – självklart är det bra och det hjälper en. Men det är absolut inget måste. Det är bara kolla på alla kändisar som lever lyxlivet. 8/10 hade sämst betyg och gick inte gymnasium eller hoppade av. Vet man vad man vill bli och har en dröm, så finns det ingenting som kan stoppa dig. Dina betyg har inte ett skit med din framtid att göra, det enda är att du troligen kommer få kämpa lite mer för att uppfylla din dröm. Men känn dig verkligen inte värdelös. För alla passar inte att gå i skolan och så enkelt är det!

Leave a comment